Nya regler för emission inom Östersjöområdet

Pulloposti nro 16
Christian Ramberg
verkställande direktör
Åbo Hamn

Pulloposti nro 16
Christian Ramberg
verkställande direktör
Åbo Hamn

Från och med 2015 får fartygsbränslen innehålla bara 0,1 procent svavel på Nordsjön och Östersjön. Det har FN:s sjöfartsorgan, IMO slagit fast för tre år sedan. Den finska och svenska exportindustrin varnar för kraftigt ökade transportkostnader.

Östersjöregionen är en av Europas snabbast växande regioner och om man skall tro prognoserna så kommer den positiva utvecklingen att fortsätta ännu ett bra tag framöver. Osäkerheten kring utvecklingen i världsekonomin har dock under höstens lopp ökat i takt med att problemen framför allt i Södra Europa vuxit, samtidigt som sjöfarten står inför en av sina största utmaningar.

Östersjöområdet hör till ett specialområde (ECA) där nya allt strängare regler blir gällande både avseende utsläpp i luften, utsläpp i havet och energieffektiviteten hos nya fartyg.  Strängare regler kommer att gälla även för hamnarna, som betjänar både industrin och sjöfarten genom att verka som ett led mellan land- och sjötransporterna.  Man har uppskattat att Östersjön trafikeras varje dag av ungefär två tusen fartyg. Till detta kommer ännu de som ligger i hamn. Det är således ett stort antal fartyg, som måste övergå till renare bränsle och minskning av utsläpp. Utsläppskraven gäller endast ECA området. I de övriga Europeiska sjöområdena och ute på världshaven gäller högre gränsvärden.

För Finland med en förhållandevis stor export är frågan naturligtvis viktig. Över 80 procent av den totala volymen av all import och export till och från vårt land transporteras med fartyg. Samtidigt står exporten för en betydande del av såväl bruttonationalprodukten i vårt land som för sysselsättningen. Många av de produkter vi tar för givna i vardagen kommer in via hamnar till de finska grossisterna och vidare ut till butikshyllorna. På samma sätt transporteras huvuddelen av våra exportvaror sjövägen till våra viktigaste handelspartners i Europa. Även om vissa transporter skulle gå att ersätta med andra transportslag, så skulle det ske till ett högre pris; sjötransporter är det oslagbart mest ekonomiska och klimateffektiva transportslaget på längre sträckor.

Inom näringslivet har debatten varit livlig, men givet är att gjorda beslut är svåra att ändra.  Näringslivet har diskuterat med regeringen möjligheterna att skjuta upp förverkligandet av EU:s koldioxiddirektiv, som berör sjötransportens utsläpp. Frågan kommer att föras till EU-myndigheterna. Orsaken är att ett förverkligande av direktivet skulle avsevärt höja kostnaderna för sjötransporterna på Östersjön, vilket skulle märkbart försvaga konkurrenskraften för Finlands export.

Åbo Hamn har tillsammans med några andra hamnar varit föregångare genom att bevilja rabatter till fartyg som utnyttjar bränsle med låg svavelhalt. Den här möjligheten har några rederier redan utnyttjat. Hamnarna har även bundit sig att ta emot allt avfall som fartygen lämnar i hamnen.

Naturgas (LNG) har utpekats av många som ett nytt alternativt bränsle. Eftersom det är betydligt renare än nuvarande bränslen. Nya fartygsbeställningar med naturgas som drivmedel har redan påbörjats och andra är under planering. Tillverkarna av marinmotorer har gjort stora framsteg under de senaste åren. Också här i Finland kommer inom kort en av de mest miljövänliga och innovativa passagerarfartyg genom tiderna att färdigställas.  Mycket tyder på att LNG kommer att fungera åtminstone som betydande komplement till nuvarande bränslen, om den  inte helt ersätter den. Framtiden får visa vad som kommer att ske.

Trots att naturgas redan används i många industriella processer, saknas det fortfarande för fartyg ett LNG distributionsnät i Östersjöområdet. I Norge där man har längre erfarenhet av gasdrivna fartyg är tankning av LNG drivna fartyg vanligt. Men också inom Östersjöområdet håller man på att göra framsteg.  Två EU finansierade projekt utreder modeller hur problemen med distributionen kan lösas. Med i dessa projekt verkar representanter för olika myndigheter, hamnar och gas leverantörerna. EU är också i övrigt intresserad att stöda företagen i deras strävanden mot mera hållbara transportlösningar.

Största problemet idag är att man har svårt att klara av att genomföra förändringarna inom utsatt tid. Det råder brister i kommunikationer mellan politiska beslutsfattare och näringslivet gällande förutsättningarna och kostnaderna för bestämmelserna. För att säkerställa en hållbar utveckling behövs bättre samarbete och det är här som organisationer så som Centrum Balticum kan vara med och verka för en hållbar utveckling; genom att föra samman olika parter och initiera till diskussion om olika möjligheter.

Inom sjöfarten har energi- och klimatfrågorna alltid uppfattas som viktiga. Trots nyare teknik verkar det ändå som om en tilläggstid kommer att behövas för att beslut som redan tagits skall framgångsrikt kunna förverkligas.

Palaa otsikoihin