Banneri Julkaisut

Pulloposti

Pulloposti on Itämeren alueen kehitykseen keskittyvä kolumnisarja, joka rantautuu sähköpostitse jo noin 10 000 suomalaiselle. Päätoimittajana toimii professori, johtaja Kari Liuhto (kari.liuhto@utu.fi).




9.5.2024 9.00

Mera Norden i EU

Pulloposti 39
Anders Adlercreutz
Eurooppa- ja omistajaohjausministeri

Kuva: Valtioneuvosto

Finland och Sverige har varit medlemmar i Europeiska Unionen i 30 år. Många av oss har folkomröstningen och alla diskussioner kring vårt inträde i tydligt minne, trots att det redan är tre decennier sedan. Själv röstade jag för ett EU-medlemskap medan jag var på utbyte i Barcelona – och tyckte det kändes som ett självklart val för Finland att få höra till en större gemenskap. Idag är vårt EU-medlemskap en naturlig del av vår verklighet. Det känns avlägset att tänka sig en situation där vi inte skulle vara medlemmar, med olika europeiska valutor, gränskontroller och stämplar i passet.

Sedan ett år tillbaka är Finland, tillsammans med resten av Norden, också medlem av försvarsalliansen NATO. Våra inträden har gått lite i olika takt, men idag är vi alla enade också militärt. Samarbetet i Norden har historiskt sett alltid varit starkt, men nu är läget ändå helt nytt. Speciellt vår nära relation med Sverige är idag närmare och starkare än det varit på över 200 år.

Det närmande som vi sett inom den säkerhetspolitiska sfären har lett till ett närmare samarbete inom många andra områden också. Här finns ännu mycket att utveckla — både mellan Finland och Sverige, och mellan de nordiska EU-länderna överlag. Våra länder är inte stora i en global kontext, eller ens i en europeisk, men tillsammans har Finland, Sverige och Danmark möjlighet att vara en stark röst när vi agerar gemensamt. 

Även om vi förstås är olika finns det mycket som förenar oss. Vi är marknadsorienterade demokratier som ser på många saker på samma sätt. I Norden har vi byggt upp en tillgång till ren energi, visat att vi kan anpassa oss till den nya säkerhetspolitiska verkligheten och skapat förutsättningar för att den gröna omställningen i praktiken ska ta fart. I det läget behöver vi se till att inte länder som Tyskland och Frankrike via enorma statliga subventioner förvränger marknaden och lockar till sig investeringar som inte skulle vara lönsamma utan statsstöden.

Storbritannien valde, via ett av sina största politiska misstag någonsin, att lämna EU. Det lämnade ett politiskt vakuum som inte ännu fyllts till fullo. Här kommer vi in: Länderna runt Östersjön, och i synnerhet med de nordiska länderna i spetsen, har nu alla möjligheter att visa ledarskap och ta en aktivare roll tillsammans.

Varför är det nödvändigt? 

EU:s styrka är den inre marknaden. Det är den som gör att vi respekteras globalt. Beslut om standarder och reglering som implementeras i EU kan visa väg för resten av världen. Den inre marknaden är också motorn för vår egen ekonomiska utveckling, det som gör att Finland som en exportberoende ekonomi kan växa på ett hållbart sätt. Vi kan inte låta stora länders vilja att lappa sina interna misslyckanden med statsstöd förstöra det som är grunden för Europas framgång. När spelreglerna för den inre marknaden ändrades i ljuset av pandemin och energikrisen var utgångspunkten klar: det som gjordes var tillfälligt. Reglerna för statssubventioner luckrades upp och undantag tilläts. I det osäkra läget är det helt förståeligt att man agerade så. Men nu är situationen en annan, och vi måste återgå till normalläge.

De nordiska och baltiska länderna har alla förutsättningar att här visa ledarskap och föra EU i rätt riktning. Det har vi redan gjort när det gäller hjälpen till Ukraina: skulle resten av EU stött Ukraina med lika stora summor, räknat som en del av BNP, hade Ukraina fått 70 miljarder euro mer i stöd. Det är helt klart att läget vid den ukrainska fronten då skulle ha sett annorlunda ut. Nu kan vi visa ledarskap också när den inre marknaden ska ställas till rätta. 

När vi firar Europadagen i år, står vi närmare våra nordiska grannar än någonsin tidigare. Det här behöver vi utnyttja. Precis som Norden visat väg när vår säkerhet stått på spel, behöver vi visa väg också inför kommande utmaningar. Europa behöver Norden, och världen behöver Europa.


Kolumnen representerar författarens synpunkt, vilket inte nödvändigtvis motsvarar Centrum Balticums ställning.


Palaa otsikoihin



Henkilötietolain mukainen rekisteriseloste.



Lisää aiheesta

Ota yhteyttä